Gemensamma projekt
När alla är överens om exakt vad det är man skall göra och hur man skall gå tillväga är det lätt att samarbeta. Så ser sällan verkligheten ut. Vanligare är att parterna har olika tankar om vad projektet är och hur det skall genomföras. För att komma vidare och få någonting gjort görs ofta något av följande:
1) Samtal och diskussioner förs med syfte att tillräckligt många kommer överens om både det viktigaste och i detalj hur det skall genomföras. Vilket kan vara både tidskrävande och konfliktfyllt. Beroende på hur stor majoritet man kräver kallas detta konsensus eller demokrati. Ju mindre majoritet man kräver, desto större risk att konflikten blossar upp igen. Motsatsen innebär dock en risk att energin som en gång fanns försvinner och man inte längre har något projekt kvar.
2) Man gör en (tydlig) ansvarsfördelning där varje aktör får svara för den del av projektet man har störst intresse i. Saker som faller utanför görs enligt något av 1, 3, 4 eller 5.
3) Den eller de som har en avvikande åsikt väljer att ändå låta en enskild individ bestämma, i hopp om att umgänget med denna ledare skall leda till framtida lycka och välgång. Beroende på mängden fritt val kan detta kallas medberoende, tilltro eller Apple.
4) En eller ett fåtal personer nyttjar något maktmedel för att få styra projektet. Tex psykologiskt genom hot eller handgripligen hindra övriga parter ifrån inflytande med vapen eller våld. Detta skapar ofta en växande frustrationsbubbla och kallas ofta destruktiv relation eller diktatur.
5) En eller ett fåtal personer tillåts bestämma genom att erbjuda övriga personer någonting som är väldigt värdefullt för deras överlevnad eller möjliggör en väsentligt ökad levnadsstandard. Tex trygghet, pengar eller godis. Detta kallas ofta familj eller förvärvsarbete.
En tydlig trend vi ser i vår tid är att 5 blir allt svårare utanför hemmet. När människor tack vare globaliseringen och digitaliseringen tillåts åtnjuta större levnadsstandard blir det svårare att locka anställda med enbart lön.
En annan tydlig trend tack vare Internet är att frivilligt samarbete inte längre behöver föregås av något av ovanstående alternativ. Istället kan en individ säga "det här vill jag göra" och bjuda in andra som gillar projektidén. Ofta enligt modellen tilltro där initiativtagaren genom ett väl utfört projektskapande lagt en god grund för detta. Ett populärt ställe där sådant sker är KickStarter men det sker även mer ostrukturerat på Twitter eller Facebook tex Anton Abeles kampanj mot gatuvåldet eller ANONYMOUS.
Oavsett vad ett projekt har för historia går det att utvärdera, förändra och byta väg.
15 March 2015